Har precis lyssnat på Kristian Gidlund när han sommarpratade i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/209304?programid=2071
Oj, har inga ord... Lyssna på det om ni inte redan gjort det!
I vissa saker han säger kan jag känna igen mig i... Som tex när han säger att han "dödsstädade", det gjorde jag under flera månader under 2012... En oerhörd rädsla och dödsångest hade jag då, en känsla som jag nog aldrig kommer att med ord kunna förklara för någon.
Idag för ett år sedan så trodde jag att jag hade 1 vecka kvar att leva....
Den största rädslan var att jag skulle vara tvungen att lämna mina barn!
MEN det blev som tur var inte så! Jag lever ju än och är så otroligt glad över det och är ju dessutom frisk!
Ni kanske tycker jag är knäpp som känner igen mig i en del av det Kristian skriver/säger eftersom jag inte på någotvis var/är så sjuk som han... Jag jämför mig inte alls med honom! Men jag känner igen mig i en del från det jag var tvungen att uppleva och som började vintern 2011.
Hoppas ni förstår mig rätt!?
Om ni inte läst mina inlägg under april månad så gör gärna det!
Sänder en massa kramar till Kristian och även andra som kämpar mot hemska sjukdomar! <3