Besök...

Morgonen därpå var jobbig, det kom in 3 läkare till mig och förklarade situationen, jag hade en stor lungemboli.
De förklarade lite om det och berättade att jag inte skulle få komma hem över jul, just då var det det värsta för mig, att jag inte skulle få komma hem till familjen på jul.
Jag frågade flera gånger om de inte kunde koppla bort mig från dropp och syrgas under en liten stund på julafton bara så jag kunde åka hem ett par timmar. Men svaret blev -Då är det nog inte säkert att du kommer tillbaka över huvudtaget.
Då började jag förstå allvaret, men hade/har väldigt svårt att "ta in det".... Nu var det torsdag och julafton var på lördagen...
Jag tror det var på torsdagen som Stefan kom in och hälsade på med barnen, för då hade jag inte träffat dom på några dagar... och ni som känner mig vet att jag inte brukar vara utan dom ens en enda dag. Så jag ville träffa dom även om jag var väldigt dålig.
I efterhand så kanske det inte var en så bra idé, det gick jätte bra när de var där, men när de var på väg hem hade Liam blivit så ledsen att han var otröstlig i flera timmar... :(  (det var tur jag inte visste det då).
Det såg nog otäckt ut när jag hans mamma låg med en "massa" slängar kopplade till kroppen. Men de kommande gångerna dom hälsade på gick det bra, barnen förstod att jag var sjuk men att jag skulle komma hem igen.
Varje gång Stefan och barnen skulle komma så såg jag verkligen fram emot det, men det var faktiskt lite jobbigt också för jag ville ju mycket mer än jag kunde när barnen kom...
Jag hade fortfarande väldigt svårt att prata och besök uppskattade jag verkligen men jag var så slut, trött och smärtan var hemsk och det kändes tråkigt att jag inte kunde prata så mycket när det kom besök och ändå ville jag helst att nån bara skulle sitta där bredvid mig hela tiden.

Julafton.... då kom Stefan och barnen in till mig på fm med lite paket <3 Vi fick ha en liten "julafton" i en sjukhussäng.
Sen åkte dom hem och hade en så vanlig julafton det gick för barnens skull. Alla var som vanligt hemma hos oss, Mamma, Kjell, min bror Anders, min syster Jenny och Stefans föräldrar.
Mamma, Kjell, Anders o Jenny kom in till mig och hälsade på fram emot kvällen. Mamma hade tagit med sig lite av julmaten till mig... :)
En väldigt konstig julafton, det kom några tårar kan jag säga...