Det närmar sig

Det börjar närma sig den 9 juli nu...
Precis en vecka innan så sitter vi på en pizzeria och äter lunch när min telefon ringer...
Det var en läkare som hade tittat på mina senaste prover och de såg inte bra ut, det såg ut som att jag skulle behöva ännu högre dos i sprutorna nu... Jag känner hur jag stelnar till i kroppen och tittar på Stefan och han ser på mig att det inte är nåt bra och jag bryter ihop... Fy, jag kunde liksom inte tänka riktigt klart där, skulle jag verkligen behöva ännu mer nu när det bara var 1 vecka kvar!?

Jag fick lov att åka tillbaka till Falun dagen efter och ta nya prover som de skulle titta på, då följde min bror Anders med mig in... Jag var riktigt rädd!
Men det gick bra, nu såg det ut som att jag skulle stå kvar på den dos jag redan hade, vilket redan var en hög dos men jag behövde ju ialla fall inte mer vilket var skönt!

Sedan midsommar var Stefan ledig och det var skönt att vi alla var hemma de sista veckorna!

Jag hade planerat allt inför den 9 juli med min aurorabarnmorska, jag hade stort förtroende för henne och hon skulle vara med på snittet.
Jag fick också vara med och bestämma vilken läkare som skulle utföra det. Det kändes bra även om jag var väldigt rädd!
Först var det tänkt att mamma också skulle finnas på lasarettet någonstans ifall det inte skulle gå bra med mig.
Men jag ville hellre att hon skulle vara kvar hemma med Liam o Lowa och så blev det.
Pontus var i Göteborg och jobbade på en hockeyskola då.