Inskrivning

8 juni kom och jag skulle bli inskriven på förlossningen, vi var där och träffade narkosläkaren och läkaren samt barnmorskan.
Men vi valde att åka hem och sova under natten...
Barnmorskan hade en lugnande inverkan på mig men det var ändå med skräck jag tänkte på nästa dag även om jag var lugnare nu än jag varit tidigare, konstigt, men så var det!

Jag vaknade tidigt på måndag morgon den 9 juli, kl 05.00, jag såg på telefon att jag hade fått ett sms av Pontus mitt i natten och som då var i Göteborg... Så här stod det:
"Är jättespänd och kan knappt sova! Hoppas allt går bra imorgon nu! Älskar dig/er alla!! Kram!"
Goa Pontus, han var nog kanske mer nervös än vad jag kunde tro, jag hade ju hela tiden försökt dölja hur jag kände, framförallt inför barnen!

Jag var tvungen att ta en spruta på morgonen också, risken var för stor med propparna om jag skulle låta bli. Men jag var så himla rädd för att ta sprutan då jag snart skulle opereras med så hög dos blodförtunnande i kroppen..
Strax efter klockan 06.00 så kom mamma hit, barnen sov och jag o Stefan måste åka...
Jag tittade på barnen innan vi åkte och jag var stel i hela kroppen... Jag var inte ledsen nu utan kände mig bara tom..

Vi kom in till Falun strax före 07.00 och de började direkt med undersökning, satt nål och allt som behövdes..
Min barnmorska kom dit och pratade med mig, då kom tårarna igen... Men hon kunde som sagt lugna mig! Men rädslan över att inte komma hem till barnen igen var fortfarande enorm!

Ca 8.30 började dom rulla mig mot operation.....
Här på bilden förbereder dom och jag har inte hunnit somna än..